SD:s Björn Söder, nu vice talman i riksdagen, har hamnat i blåsväder efter att ha vädrat sin ganska obehagliga människosyn i en intervju i DN. Efter att ha sett kommentarer flyga runt lite på Twitter bestämde jag mig för att bryta min sedvanliga regel att inte läsa om politik (jag har högt blodtryck så det räcker redan) och ögna igenom artikeln. Jag reagerade speciellt på ett svar han gav:

Om många Malmöbor inte är en del av den nationella gemenskap som du och ditt parti vill bygga – vad vill du göra med dem?

– De får anpassa sig och bli en del av den svenska nationen. Vi har en öppen svenskhet, en individ kan bli svensk oavsett bakgrund. Men det kräver att de assimileras….

Intressant sätt att definiera “öppen svenskhet” på. “Öppen” betyder tydligen numera “öppen (med begränsningar, på SD:s villkor)”. Att ens kalla det för “öppenhet” känns bara som ett sätt att försöka måla över deras vanliga politik med ett positivt ord.

Och anpassa sig till vilken grad? Räcker det med att lära sig svenska? Och vilken nivå av svenska ska folk behöva lära sig i så fall? Ska vi kanske tvinga alla att konvertera till kristendom också? För säkerhets skull borde vi nog även lagstifta om sill och nubbe på midsommar. För allt som är främmande är ju obehagligt och förmodligen även farligt.¹